Lycka & Happiness

Även fast Lycka var pigg idag, ville jag ändå att hon skulle ta det lite lugnt. Men en rolig liten lek och bus promenad med Douglas blev det i alla fall, till min lilla fyrbenta väns stora glädje :-)

Må så gott!

Det är inte alltid så lätt att vara en liten hund.
Igår när vi kom hem efter kvällspromenaden var Lycka lite orolig. Det verkade som att hon letade efter något som hon inte kunde finna. Men envis som hon är min lilla fyrbenta vän, gav hon inte upp förrän hon hittat det hon sökte, vilket visade sig vara hennes älskade lilla gosehjärta. När det väl kommit till rätta, släppte hon det inte. Vart hon än gick, bar hon det med sig. 
När det sen började närma sig sovdax gick hon iväg med hjärtat i munnen och la det i sin korg. Men tydligen tyckte hon att hjärtat låg allt för synligt där, för hon bäddade ner det. Men hur hon än grävde, bökade, fixade och grejade, blev hon aldrig riktigt nöjd. Lätt pipande började hon vandra runt med hjärtat i munnen, på jakt efter det perfekta gömstället för sin skatt. Ju mer hon letade desto mer desperat verkade hon bli, inget ställe var bra nog för hennes hjärta. Tillslut bestämde hon sig i a f för att det låg jätte bra under sängen. Men vid närmare eftertanke låg det nog inte så bra där ändå, i sängen var nog bättre trots allt. Eller inte... Så började hon om igen, och igen och igen
När hon så än en gång åter bestämt sig för att i sängen nog ändå var det bästa stället, sträckte jag fram handen för att klappa henne till lugn och ro. När jag gjorde det la hon hjärtat i min hand, drog en lättnadens suck, kurade i hop sig till en lite ullboll och somnade som en stock.
Efter gårdagens alla bestyr med gosehjärtat har Lycka av förstårliga skäl varit ganska så trött och sliten idag.
Men det att min lilla fyrbenta vän gav mig det stora förtroendeuppdraget att vakta det så högt älskade gosehjärtat, det värmde mitt hjärta *L*

Må så gott!

Vad jag tycket om det nya kopplet! (inlägg: borttappat koppel)
 Det kanske inte var det finaste. Men det syntes och därför borde det vara svårt, även för mig, att tappa bort det *S* Dessutom låg det bra i handen, och det var lätt och smidigt :-)
Det var bara en sak som jag inte alls uppskattade eller gillade med det där kopplet. Och det var att haken som sätts i halsbandet/selen knäppte upp sig själv. Det är en sån sak som inte får men kan hända. En gång, kanske. Men tre gånger, det är på tok för många gånger det!
På djuraffären blev de väldigt förvånade. Kopplet skulle vara stark nog för modell mycket stor hund. Att då Lycka, som dessutom inte brukar drar speciellt mycket, skulle kunna ha sönder haken (som såg hel ut), verkade helt osannolikt. Det måste helt enkelt ha varit något fel på mitt exemplar, så jag fick ett nytt.
Lycka klarar egentligen, allt som oftast, av att gå utan koppel. Men ibland händer det oförutsedda saker, och då är kopplet inte enbart för syns skull längre. När det sker, vill jag ha ett koppel som jag kan lita på.
Jag hoppas att det gamla kopplet var undantaget som bekräftar regeln, och att det nya kopplet är så tryggt och bra som ett koppel ska vara.
 
 
 
 
Må så gott!

                              
                                   Idag blev det en massa skojiga hundlekar i snön för Douglas och Lycka *S*

Må så gott!

Igår var Lycka och jag ute på en härlig lek och bus promenad tillsammans med ett par goda vänner (en med två och en med fyra ben). De två fyrbenta vännerna sprang runt och lekte och hade det kul, då Lycka plötsligt lixom fick ett glittrande lyckligt uttryck över hela sig och flög iväg över ängen vi gick på. Jag ropade på min lilla fyrbenta vän, som med glatt viftande svans och tindrande stjärnögon vände om och överlyckligt kom och satte sig vid min sida. I munnen hade hon en stelfrusen mycket död liten skogsmus som hon så fint la vid mina fötter.

En sak har jag lärt mig, och det är att när jag får en så, i Lyckas ögon, otroligt fin och värdefull gåva av henne, gör jag allra bäst i att visa henne hur mycket jag uppskattar den och hur väl jag tar hand om den. (Det vill säga jag paketera den noga i en bajspåse som jag sedan bära med mig till närmsta papperskorg) Gör jag inte det, tror Lycka att jag inte kan hålla reda på dyrbarheter och när hon sedan letat reda på den, är hon ytterst tveksam till om hon vågar ge mig det stora förtroendet att ta hand om så dyrbara presenter igen.

När jag tackat Lycka så mycket och precis skulle ta hand om gåvan, kom den fyrbenta vännen vi hade sällskap med flygande fram och tog musen som låg vid mina fötter och sprang iväg med den. Det gick så otroligt snabbt så Lycka hann aldrig förstå vart presenten tog vägen. Men det gjorde som tur var den fyrbenta vännens matte.

Medan hon tog hand om presenten som hon i sin tur fick av sin fyrbenta vän, lyckades jag förvånansvärt fort få Lycka att acceptera att gåvan på något märkligt vis bara försvunnit och att det var lönlöst att försöka leta rätt på den.

De två fyrbenta vännerna fortsatte att leka och ha det kul tillsammans, tack och lov utan att hitta några fler fina gåvor att ge oss mattar

Må så gott!