Lycka & Happiness

Dagarna springer iväg så fort, så det där med att blogga hinns (som synes) inte riktigt med just nu. Men så snart dagarna går i ett lite lugnare tempo återkommer jag :-)
Med en önskan om härliga dagar
och på återseende



Må så gott!

                             
Jag vet att jag någonstans har hört att CC inte brukar ha något större jaktintresse. Detta verkar dock vara något som Happiness inte har hört talas om överhuvudtaget.
Att kinesen ska ha en god flockkänsla och helst av allt vilja vara nära de sina, joo det stämmer väl in på Happiness. Tills hon råkar få syn på något annat skojigt, som fåglar, kottar, harar, stenar eller något annat roligt. Det kan alltså vara lite vad som helst som väcker hennes nyfikenhet till liv. Då kan hon mycket väl springa iväg på egna små äventyr och på något vis helt glömma bort även det där med den goda flockkänslan, vilket gör att hon kan försvinna iväg ganska så långt.
Min tanke kring detta har varit att med hitlekens hjälp och så lite störning som möjligt runtomkring, försöka leka in ett (förhoppningsvis) välfungerande hit. Allt eftersom hade jag sen tänkt lägga in lite svårare störningar. Problemet var bara det att jag inte räknat med de retfulla fåglarna.
 Om fåglarna här runtom är av ett släkte för sig eller om de är som fåglar är mest, vet jag inte. Men så fort vi börjat leka någon av våra roliga lekar så har dessa fåglar dykt upp från ingenstans och kastat sig in i leken utan att fråga om de får vara med.
 Att jag inte vill att Happiness ska umgås med kråkan och hans polare har varit ett budskap som jag minst sagt har haft lite svårt att nå fram med. Så när hon valde mig framför dem, kändes det lixom hur stort och hur bra som helst! *L*
 
 


Må så gott!

Känns inte som mina underbara små fyrbenta vänner är allt för sugna på att gå ut. Antagligen minns de allt för väl gårdagens alla regnpromenader. Eftersom morgonpromenaden inte var mycket bättre och regnvädret tycks hålla i sig, blir det nog en inomhusdag för oss idag

Må så gott!

                             


Må så gott!

                              
En god vän tittade förbi och lämnade en hel kasse full med garner! Tanken med den fina gåvan var att jag skulle kunna använda garnerna till att sticka tröjor åt mina små fyrbenta vänner *L*
(Happiness verkar i och för sig inte vara så frusen av sig, så det blir nog mest Lycka som kommer använda dem -om jag får ihop någon/några, vill säga- )
Det var rätt så länge sedan som jag stickade något, kanske är det det som gör att det känns lite extra roligt att plocka fram stickorna igen :-)

De senaste dagarna har vi passat på att i fulla drag bara njuta av det underbart fina vårväder som vi blivit bjudna på, vilket har gjort att bloggen har hamnat lite i skym undan.
Lek och bus i massor har det blivit såklart *S*  
http://player.videofy.me/player.swf?videoId=208391
Härliga skogspromenader och en liten vårmarknad har vi oxå hunnit med *L*
Happiness som så gärna vill fram och hälsa och prata med allt och alla hon möter, var hur duktig som helst där på marknaden :-)
Kanske insåg hon själv att det inte fanns minsta lilla möjlighet för henne att hinna säga hej till alla hon såg och därför struntade i att ens försöka, vad vet jag. Det jag däremot vet är att vårt lilla besök där på vårmarknaden gick mycket lugnare och tystare än vad jag hade trott. Underbara, fina och duktiga fyrbenta vänner! *L*

 

Må så gott!

     



 Må så gott!

                             
Happiness verkar ha tagit fasta på det där med att "främlingar är vänner man inte känner". Och just det där sista -inte känner -  stör henne så mycket att hon genast vill göra något åt det. Så ivrigt hoppande, studsande och ljudligt pipande och skällande talar hon tydligt om att hon mer än gärna vill fram och hälsa på precis allt och alla hon möter. Lite svårt har hon att förstå att det inte alltid passar sig så bra att bara rusa fram till varenda kotte hon stöter på. Men eftersom de allra flesta vi träffar på tycker att hon ser så gullig ut i sin iver att vilja hälsa och gladeligen uppmuntrar henne till det, blir det inte helt lätt för mig att nå fram med mitt budskap om att fråga först och hälsa sen...
Hur olika det kan vara. Min stora lufs, som var min fyrbenta vän för många år sedan, var oxå otroligt social. Men när det gällde honom var mötande människor betydligt mindre angelägna om att komma fram och hälsa. Och om någon, till min fyrbenta väns stora lycka, ville hälsa och klappa på honom, frågade de alltid mig först.
I jämförelse var kontaktlekarna med störning betydligt lättare att leka med honom, än vad det är att leka de lekarna med Lycka och Happiness. För med honom var det ytterst sällan, eller nog aldrig egentligen, som någon hoppade in i vår lek utan att fråga först.
Min stora lufs hade dessutom en favoritleksak, det var liten liten gul pipande igelkott. Om han tappade fokus på leken vi lekte, var det hyfsat lätt att få tillbaks hans uppmärksamhet igen, för ytterst få saker var roligare än den kuliga gula igelkottsleken som väntade i slutet av kontaktleken *S*
Någon kulig gul igelkott har varken Lycka eller Happiness. Men de har roliga grodan!
Tänkte att den kunde få följa med ut och leka lite kontaktlekar tillsammans med Happiness och mig.
Roliga grodan i all ära, men roligare än främmande saker man möter på vägen var den inte.
Kanske är det bara kuliga gula igelkottar som klarar av uppdrag  som dessa ;-) Eller inte *S*
 Det återstår alltså bara en liten liten fråga för att lösa det hela, och det är vad det kuligaset kuliga kan tänkas vara för en liten Happiness*S*

                             



Må så gott!

Dataproblemen fortsätter :-/
Men hoppas (ännu en gång) på att jag kommer tillrätta med det snart, så att jag kan skriva här snart igen :-)

 

Må så gott!

Lycka har blivit (halv) moster!
Hennes underbara (halv) syster har blivit mamma till dessa ljuvliga små underverk *L* Grattis!

Som den lilla valp Happiness var när hon flyttade hem, visste jag att hon inte var helt och hållet rumsren. Jag visste oxå att hon inte var särskilt van att gå koppelpromenader. Jag visste även att hon hade en väldig pankifobi för trappor. Men jag visste inte att den rädslan sträckte sig så långt så att det inkluderade minsta lilla trottoarkant.
Jag visste inte att hon i all sin iver och glädje över allt roligt och spännande hon såg, lixom var tvungen att pysa ur sig små läten och gälla skall för att inte spricka av all den glädje och förväntan som bubblade upp i henne.
Jag visste inte heller om att hon var så pälsöm att hon pep bara av att se en kam eller borste...
Det har nu gått nästan två månader sedan det lilla glädjespridande energiknippet Happiness kom hem till oss :-)
Att det har gått så smidigt och enkelt med det mesta, är nog något som jag måste tacka underbara lilla Lycka för *L*
Som detta:
 Första natten vaknade Happiness varannan timme och tyckte att det var dax att gå upp och hitta på något roligare och mer fartfyllt än att sova. När hon den andra natten vaknade för andra gången, tittade Lycka trött på mig, sedan sa hon något på hundiska till Happiness som då la sig ner, suckade belåtet, somnade och sov gott hela natten.
Eftersom jag är väldigt dålig på just hundiska, vet jag inte exakt vad Lycka sa, men efter den natten har Happiness sovit sött hela nätterna igenom.
Jag är övertygad om att det även är Lycka som jag kan tacka för att Happiness trapp/ trottoarfobi nu bara är ett minne blott. För numer kan Happiness nämligen både se en trappa och gå upp/ner för trottoarkanter hur plätt lätt som helst! :-)
Rumsrenhetsträningen gick bra mycket snabbare och smidigare än vad jag trodde. Det har faktiskt inte hänt en enda liten olycka sedan sist ;-)
Även koppelpromenaderna går, allt som oftast, hur bra som helst nu :-)
Om jag skulle beskriva Happiness så skulle det bli så här ungefär, en otroligt varm och kärleksfull livsglad liten spelevink som är pratglad, envis och vet vad hon vill *L*
Men jag tycker nog ändå att hon pratar något lite mindre och kanske inte lika mycket och fullt så intensivt med precis allt och alla längre.
Det som är och kvarstår är detta med pälsen. Happiness är en liten valp full med mycket spring i benen. Att hon inte har någon ro att ligga stilla någon längre stund är inget konstigt alls.
 Under små, korta stunder får jag nu ytterst försiktigt borsta och kamma henne, så visst har det gått framåt massor även där! *L*
Men jag  vill inte att pälsvården ska vara något nödvändigt ont, utan en mysig gosstund!  Lycka älskar dessa stunder, men jag undrar lite smått om Happiness någonsin kommer att göra det. Hon kanske skulle trivas bättre i en något kortare frisyr...
Nu råkar jag tycka väldigt mycket om puff pälsen, så även fast jag tänkt tanken, är jag inte där riktigt  än.
Ja, ja tiden får väl utvisa hur det blir med ett ev frisyr byte. För det viktigaste för mig är defenitivt inte pälsen, utan att mina hundar mår och har det bra!




Må så gott!