Lycka & Happiness

Snöstormen hade med sig otroliga mängder med snö! Om man lämnade de plogade vägarna, pulsade man runt med snö långt upp över knäna. Så några lek & bus promenader blev det inte idag. I stället fick det bli koppelpromenader i det fina och härliga vintervädret. Promenaderna i sig hade Happiness absolut inget emot, tvärt om. Men det där snöret som hindrade henne från att upptäcka världen på egen hand, det hade hon nog mer än gärna varit utan, tror jag.

Bloggandet inställt pga snö och extrainsatt pälsvårdsarbete :-p


Må så gott! 

Samtidigt som det var så stort att jag hade svårt att fatta att det var sant och på riktigt, svävade jag lixom runt på små rosa skimrande moln av ren och skär lycka. Visst vandrar jag fortfarande runt i ett skimrande glädjerus, men jag börjar ändå så sakteliga landa mitt i all denna lycka och glädje. Så smått börjar det gå upp för mig att detta underbara inte är en dröm, utan att jag faktiskt är matte till två små ljuvliga hundar nu *L*
Vilken underbar och härlig känsla det är!

Må så gott!

                                 

                           
Två nöjda vänner vilar gott efter en härlig lek&bus promenad :-)
   Nu mys och gos stund i soffan *L*




Må så gott!

                                                                   

                                      
                                                                           Tre möten med John Blund *L*



Må så gott!

Att med ord försöka beskriva all den glädje som Lycka har/ger mig, allt det hon betyder och allt det hon har givit/ger mig, går inte, så det tänkte jag inte göra.  Någonstans och någon gång i all denna lycka och glädje föddes en liten liten tanke, som sakta men säkert växte sig allt starkare. Tänk att ha två fyrbenta vänner! I början var det just bara en liten förflugen tanke, men allt eftersom tiden gick kom den allt oftare och växte sig allt starkare.
Så det blev så att jag återigen började mitt sökande efter en liten fyrbent vän. Precis som när jag letande efter Lycka, fanns det hur många hundar som helst, men ingen av alla dessa hundar kändes riktigt rätt. Tillslut började jag fundera över om det kanske kunde vara så att jag innerst inne inte kände mig riktigt redo för det stora nya som väntade med en hund nr två. Jag har ju aldrig tidigare haft den stora äran och förmånen att ha två hundvänner samtidigt. Jag fortsatte i o f  att leta och titta runt lite, om och i fall att lixom. För om det var meningen skulle den rätta lilla fyrbenta vännen dyka upp tänkte jag. Men någon större förhoppning om att hitta det jag sökte hade jag egentligen inte.
Så en dag när Lycka och jag lekte lite passivitetslekar med störning bland folk, kom en kvinna fram och började prata med mig. För att göra en lång historia något kortare, men ändå förhoppningsvis begriplig, måste man här känna till och komma ihåg ordspråket "alla känner apan" (apan är typ jag då)
Utan att hon kände mig visste alltså den här kvinnan redan vem jag var innan hon kom fram till mig. Det visade sig att kvinnan hade en kull CC valpar som hon nu sökte kärleksfulla hem till.
Utan några större förhoppningar om att jag skulle finna min lilla fyrbenta vän  (jag hade ju som sagt tittat och letat ett tag vid det här laget) åkte jag dit för att titta på de stiliga föräldrarna och söta valparna.
Och där var hon, min underbara lilla Happiness!
Lite orolig över om Lycka skulle hålla med mig, och hur hon skulle ta det hela var jag allt. Men det visade sig, tack och lov, vara en helt obefogad oro. Happiness fick ett varmt och hjärtligt mottagande och med öppna armar (tassar) lät Lycka Happiness flytta in :-)
 I boken HUND. står det: De (kineserna) är som smågodis. När man väl börjat med en är det svårt att sluta. De blir fler och fler och...
Kanske stämmer det ;-)

  



Må så gott!

                               
                                         De små fyrbenta vännerna vilar gott efter bad och nostrimning *L*



Må så gott!

Lycka och Happiness hade det så roligt tillsammans när de busade runt och lekte ute i snön *S*
Tyvärr låg kameran hemma och laddade batterierna, så föreviga ögonblicket annat än i minnet, kunde jag inte göra.
Mina små trasselsuddar leker tillsammans, de delar korg och vattenskål, de ligger bredvid varandra och gnager lugnt och fint på varsitt tuggben.
Att det skulle gå så snabbt och smidigt för Happiness att boa in sig hos oss och för Lycka att acceptera vår nya lilla familjemedlem det hade jag nog varken trott eller förväntat mig
Mina underbara små fyrbenta vänner! :-)

Må så gott!

                             


Må så gott!

                              


Må så gott!

                              
                                                                  En kombinerad trim och mys stund *L*

Lycka och jag testade en ny lek som bla. kallas för bjudningen.
 Leken går till så att man sitter eller står helt tyst och stilla med hunden framför sig. Sedan väntar man på att hunden ska hitta på något, typ sätta sig, lägga sig, rullar runt, ge vacker tass eller vad den nu hittar på att göra. Varje gång hunden bjuder på något, berömmer man den massor.
Leken går alltså ut på att hunden ska vara sin egen lekledare. Den ska själv fundera ut vad den vill hitta på för kul för en godisbit eller två.
Det här visade sig, inte helt otippat, vara en lek som inte alls passade min underbara lilla fyrbenta vän.
Lycka är både smart och klurig när hon löser olika uppgifter. Men för att en lek ska vara rolig för henne vill hon veta klart och tydligt vad som förväntas av henne och vad det går ut på, i annat fall har hon ingen som helst behållning av det hela. Det här var helt enkelt en lek som var lite väl otydlig och luddig i sitt upplägg för att falla Lycka smaken. Inte helt förvånande alltså, blev den här leken inte någon större favorit hos min fyrbenta vän.
 Men vi prövade den i a f och även fast leken i sig kanske inte var så rolig, var det ändå kul att pröva på något nytt :-)
 
 
Må så gott!

                                                
                                                              Lek & bus och full fart :-D


Må så gott!

Lycka och jag mötte en mamma med en dotter på en 6-7 år.
På långt håll hörde jag dottern:
- En sån där hund vill jag ha!
- Då köper vi en sån.
- Nä! Jag vill inte ha en sån hund. Jag vill ha den där hunden!
-  Okay, det är den där hunden du vill ha.
- JA!
Var på mamman kom fram till mig och sa:
- Jag ska köpa den där hunden av dig. Hur mycket ska du ha för den?
Lycka, min underbara lilla fyrbenta vän och trogna följeslagare var givetvis inte alls till salu. Något som vare sig mor eller dotter ville, men helt enkelt fick lov att acceptera.
 end of discussion och punkt