Lycka & Happiness

Vilken tur att jag har min trogna följeslagare! Jag hade en sådan lust att gå ut och gå en stund. Och även fast det inte var särskilt länge sedan vi kommit in, min fyrbenta lilla vän och jag, så var hon genast med på noterna att göra mig sällskap :-)

När vi gått en bit, gick vi om en farbror. Vi var de enda som var ute och gick i det snöblandade regnvädret. När jag och Lycka passerat honom, vände jag mig om och frågade om han var hundrädd eller om det var okay om jag lät Lycka springa lös.

- Det är klart att hunden ska få röra på sig, släpp henne du! Jag har själv haft x hundar i mina dagar, så jag vet hur viktigt det är att de får röra på sig. svarade farbrorn.

Jag tackade honom så mycket och släppte Lycka.

Vi gick vägen fram, min fyrbenta vän och jag, farbrorn en bit bakom oss. Vägen delade sig. Lycka och jag vek av åt ena hållet, och farbrorn åt det andra. Men innan han fortsatte sin promenad ropade han på mig.

- Jag måste bara få säga två saker, innan du fortsätter din promenad. För det första, var det väldigt trevligt och hänsynsfullt av dig att fråga innan du kopplade lös hunden. Det andra är att det var länge sedan jag såg ett så fint samspel mellan hund och förare.

- Jag har haft tur, hon är väldigt lätt och lyhörd.

- Även lätta och lyhörda hundar behöver sin förare. Jag ser att hon är unghund, och det måste jag säga, du har gjort ett bra jobb med den hunden! Det är kul att se.

om det var kul för honom att se, så var det minst lika kul för mig att få höra :-)

så snällt sagt av honom!