Lycka & Happiness

När man får sin fyrbenta vän att förstå vad man menar och vill, det är stort.
När sedan kunskapen sitter så bra att ens följeslagare kommer ihåg vad som förväntas, även under störning runt omkring, det är än större. Känslan är i det närmsta obeskrivbar. Jag tror nästan att det kan vara svårt att förstå hur stort det är om man inte har hund själv.
Det är så lätt att tycka att det är en självklarhet att hundar ska lyda. Och visst är det drömmen att ha en följsam och lydig hund, absolut! Men vägen dit kräver sin _underbara_ tid av övning, lek och träning.
 Lycka har alltid varit väldigt lyhörd, mjuk och lätt på alla sätt och vis. Hon har fort förstått vad jag vill och menar. Med hennes stora önskan att vara till lags har hon sedan snabbt kopplat ihop leken där vi övat och tränat, till kunskap som (ofta) fungerar i praktiken
 Lycka är nu en ung tjej. Även om hon fortfarande håller sig nära och har noga koll på mig när vi är ute, vågar hon sig nu iväg på egna äventyr, något längre bort från mig än vad hon gjorde förut. Så smått börjar hon vilja utforska världen lite mer på egna tassar.
Hon börjar få egen vilja och tar egna initiativ, ibland utan att fråga mig först. Det är bara det att hennes idéer inte alltid helt överensstämmer med mina *L*
Det gäller att var observant och med i de snabba svängarna och vändningarna, så bli det bra ändå *S*
 Livet med Lycka är underbart, alltid! Men vissa dagar har något extra. Dagar då bra, bättre, bäst är för små ord. Dagar då allt bara fungerar bättre än perfekt. Hur jag än försöker, hittar jag inte orden för denna obeskrivliga underbara känsla, så jag slutar att försöka

Men tänk vilken tur jag hade som fick bli matte till just Lycka!

Må så gott!

Lyckas schampo och balsam var i det närmsta slut. Därför begav jag mig iväg för att införskaffa nytt.
Givetvis kom jag ut från djuraffären med betydligt mer saker än vad det från början var tänkt. Visst kan man kalla det impulsköp om man vill. Fast egentligen var det saker som Lycka behövde och det till ett väldigt bra pris, och då kan man ju se det som värsta fyndet istället *L*

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, sägs det. Vet inte om jag riktigt håller med om det. Men helt klart är det skönare ute om man har kläder efter väder. . .
Och det gäller även för en liten frusen hund, har jag märkt.

Lycka har en helt okay basgarderob. Det som framförallt saknades där var en vindoverall, och det var det jag köpte. Samt ett halsband och koppel. Allt var av märket Hurtta. Hoppas nu att det märket är så bra som det sägs vara
Så efter min shoppingtur blev Lycka värsta märkeshunden!
Okay, nu råkade allt det jag köpte vara förra årets hund mode, det var därför det såldes ut så billigt. Men det gör ju inget, så länge det är funktionsdugligt och sitter som det ska. Och Lycka verkar inte bry sig det minsta vare sig om märken eller om årets/fjolårets mode. Så länge kläderna sitter bra och hon slipper frysa och/eller bli blöt så är hon nöjd och glad.

Må så gott!

Snålblåst, lätt regn med inslag av hagel lite till och från. Kanske inte det mest inbjudande vädret för promenad… Men Lycka och jag vandrade runt länge och väl i det vädret, och det var faktiskt riktigt härligt! En skön långpromenad blev det innan vi vände hemåt.



Efter den härliga, men något kyliga promenaden, var det skönt att komma in i värmen igen, det ska jag inte förneka


Må så gott!

Givetvis kom Lycka och jag ut på lång promenad precis när det började regna. Vi avslutade promenaden nere vid en äng, där det blev lekstund med liten labradorvalp. Regnet upphörde så småningom, men på ängen var det riktigt blött och kladdigt. Labradorvalpen hade inga problem med det blöta underlaget utan sprang glatt, som den labrador han är, genom även de största vattensamlingarna. Lycka ville hellre hålla sig på de lite mer torra områdena. Men att leka med valpen var så skojigt att hon tillslut inte orkade hålla koll på vart hon satte tassarna. Så även hon sprang snart genom vattenpölar som nästan var lika stora som små sjöar.  Valpen var så rolig att leka med att min, i vanliga fall så otroligt lyhörda lilla fyrbenta vän, stundtals helt glömde av att lyssna när jag ville henne något.
Lycka måste tycka att den lille labradorvalpen har något extra, eftersom hon både sprang genom vatten och stängde av hörseln för hans skull. Och visst har hon rätt, min lilla fyrbenta vän, han är otroligt fin den lille, man kan inte annat än att bli kär i honom. Men, som jag försökte förklara för Lycka, man måste lyssna på matte i alla fall.

Må så gott!

Efter många gråtrista dagar var det härligt med en dag med sol och blå himmel! Lycka verkade också glad över att slippa regnet och rusket. Hon njöt av promenaderna och ville gärna följa med ut. Det kändes så bra att min lilla följeslagare visade sin glädje över att få följa med mig, och inte bara gjorde det av viljan att vara tillags.

Mitt, i vanliga fall så pigga, goa och glada lilla energiknippe, verkade även hon få (än) mer energi av solens strålar. Så hundlek för att göra av med lite av energi var perfekt, tyckte jag. Och det var just vad Lycka fick göra. Idag fick hon träffa en ny kompis. En 6årig boxer. Men man är ju inte äldre än vad man känner sig, sägs det ju. *S* och denna fyrbenta vän verkade känna sig som typ 1½. Minst lika full av energi som Lycka! När de hade hälsat och fått känna av varandra lite, hade de så kul tillsammans, mitt lilla yrväder och den stora boxern.  De flög fram över ängarna i en skojig tafattlek.  De hade verkligen roligt tillsammans, den lilla och den stora. Det var så kul att se!

Vilken härlig och rolig dag vi har haft, min lilla fyrbenta vän och jag :-)

Må så gott!

En av mina vänner kom och hälsade på. Med sig hade hon sin bedårande söta labradorvalp. 11 veckor gammal, fortfarande med bebisdoften kvar och så liten! Liten, jaa, för att vara labrador är han liten, han har massor kvar att växa och lite till. Men redan nu är han aningens större än Lycka! Något jag nog inte riktigt hade räknat med.*L* 
 Jag hade nog trott att min lilla fyrbenta vän skulle se ut att tillhöra modell medelstor hund, åtminstone första gången de träffades. Men icke! *S*
De hade så roligt mitt yrväder och valpen. De sprang runt, lekte, busade och brottades så det stod härliga till och lite mer ändå! Jag tror att Lycka har fått en ny kompis! :-)

Vilken kväll! :-D

Må så gott!

 Vi strövade runt i skog och mark, min fyrbenta vän och jag. Lycka hoppade, skuttade, sprang och lekte, hade det så kul! Så underbart roligt att se henne, hennes glädje och lycka

Så märkte jag att det var något som intresserade henne massor. Något jag varken såg, hörde, eller uppfattade höll på att fånga precis hela hennes uppmärksamhet. Jag ropade på min lilla fyrbenta vän, som på en gång kom och satte sig vid min sida. Full av förväntan. Hela hon tycktes fråga ” vad ska vi göra för skoj nu, tycker du?”
Självklart fick det bli en rolig lekstund! Men under leken förflyttade vi oss inte. Jag ville se om Lycka skulle gå tillbaks mot platsen som nästan så totalt fångat hela hennes intresse.
 När leken var över och hon åter fick springa och leka på egenhand, sprang hon på en gång tillbaks till stället som var så spännande.
Något var det helt klart. Jag ropade åter på henne, och hon kom genast tillbaka till mig. Vi fortsatte vår vandring i lös fot. Stannade och lekte några roliga lekar. Gick en bit till. Därefter fick hon springa och leka igen. På en gång, satte hon nosen i backen och sprang, så hon sprang.
Någon hundkompis måste ha gått här för en stund sedan, tänkte jag.
Kändes inte så bra att låta henne springa lös, då hon hade fokus på annat håll. Jag borde kalla in henne innan hon blev så fixerad att hon lixom tappade hörseln. Just som jag tänkt tanken såg jag långt framför oss en farbror komma gående mot oss med sin hund i koppel. Helt klart hög tid att kalla in min vän, och hoppas på att hon fortfarande hade öronen påkopplade…  
 Jag ropade. Lycka, fortfarande med nosen i backen, vände på en femöring, sprang till mig, satte sig vid min sida, glatt viftande på svansen.
Min underbara fyrbenta lilla vän!
Jag böjde mig ner för att sätta på kopplet. När jag reste mig upp såg jag vad det var Lycka hade fått vittring på. Det var inte någon rolig hundkompis. Det var en räv!


Må så gott!

 Det regnade mer eller mindre hela dagen igår.
 Nästan varje gång jag och Lycka gick ut, regnade det något mer istället för lite mindre…
Det var inte ett dugg skönt.  Det blåste visserligen inte så mycket, men regndropparna var kalla, tunga och väldigt blöta. Grått, trist och gråkallt var det.
Vi mötte faktiskt en och annan hund med husse/matte, men vare sig de vi mötte eller jag och min fyrbenta vän hade någon större lust att stanna upp och hälsa. Alla ville så fort som möjligt in i värmen igen.
Väl inne, tog det sin tid att tina upp och när värmen kom, ja, då var det dags att gå ut igen.
När vi sen skulle gå vår kvällspromenad, hade Lycka fått nog av regn och rusk. Hon kände inte alls för att gå ut. Hon ville mycket hellre vara kvar inne i värmen.  Jag förstod henne helt och fullt. Jag var inte så sugen på att gå ut i mörkret och kylan jag heller. Men ut kom vi så klart i alla fall. Då hade regnet nästan avtagit helt. Så kvällspromenaden var nog den skönaste av alla promenader under hela gårdagen!

Någon berättade för mig att det under hela november varit 30 minuters soltimmar. Om det stämmer vet jag inte, men mycket sol har det helt klart varit lite av de senaste veckorna.

Vill inte påstå att det var direkt fint väder idag. Men jämför man med igår så. Ett tag var det ju tom lite blå himmel! Hoppas det håller i sig, är lite trött på det gråa trista nu…
Nästan så att jag inte skulle ha något emot att åka på en liten solsemester, faktiskt

Må så gott!

Regn, grått och trist ute. Blött och lerigt, ett riktigt tråkväder!
Lycka gillar inte regn. Hon gillar inte att bli blöt, och kladd, det är riktigt äckligt.
Så några stora förhoppningar på roliga promenader idag hade hon nog inte. Hon såg det antagligen mer som ett nödvändigt ont att gå ut och rasta av matte lite, skulle jag tro.
Det var ett tag sedan vi vandrade runt i skogarna, min fyrbenta lilla vän och jag, så det var dit vi styrde kosan på morgonen.
 Trädens kronor tog emot de värsta regndropparna som föll ner från himlen, trädrötterna hade sugit upp det mesta av regnvattnet som ramlat ner tidigare dygn, så marken var inte alls så blöt och lerig som ute på ängarna. Visst var det blött och fuktigt, men det var helt ok att gå. Eller som i Lyckas fall, springa runt, hoppa och skutta!
Så morgonpromenaden blev betydligt skönare än vad både Lycka och jag vågat hoppas på! :-)

Senare tog vi en promenad tillsammans med Douglas och hans matte. Vi gick nere vid sjön, där var det betydligt blötare och lerigare. Det blåste och duggregnade. Egentligen var det inte alls skönt ute, men det mindre mysiga vädret glömdes lixom bort av det trevliga sällskapet. Lycka hade det så roligt med sin vän att hon tom glömde bort sin motvilja mot både regn och kladd. :-)

Så trots vädret, fick vi en rolig dag!

Må så gott!

För ett år sedan kom Lycka hem! Den långa väntan var äntligen över och min hunddröm hade gått i uppfyllelse!Drömmen om en hund hade varit så stor och funnits så länge, lyckan, glädjen och lugnet som infann sig när jag äntligen hade henne hos mig, obeskrivbar.
 Men ändå, någonstans långt inne, var jag nog lite orolig...
Drömmen jag haft så länge hade varit så stor. Det blev nästan lite skrämmande, stort, när den äntligen gick i uppfyllelse.  Hur skulle det bli när drömmen blev verklighet?
Allt det som min stora lufs givit mig för så många år sedan, skulle en liten hund  kunna ge mig allt det som jag saknat och drömt om så länge?
 Så här ett år senare, när min lilla tjej vuxit upp från bebisvalp till ung tik, kan jag inte annat än le åt det hela. Oron var helt obefogad. Svaret är ja!

Min lilla ullboll ger mig lika mycket här och nu, som min stora lufs gav mig där och då!

Må så gott!

Min fyrbenta vän och jag måste ha varit ute på hel konstiga tider idag, för vi har inte mött en enda hund!
Men vilken rolig dag vi har haft ändå, Lycka och jag!  :-D
Vi har lekt en massa roliga lekar, bl.a. kurra gömma, natur agility och intervall fot. Givetvis lekte vi Lyckas absoluta favorit lek också, hit leken!
Att se hennes ögon lysa som stjärnor, i ren lycka, glädje och förtjusning. Hela hon full av förväntan, det är en sådan obeskrivligt härlig känsla!
Så även fast vi inte träffade på några hundar som Lycka kunde leka med idag, har vi ändå haft en otroligt rolig dag, min fyrbenta vän och jag! :-D


Må så gott!

En gråkall regntung dag, men ingen direkt blåst, så det var ändå rätt så skönt ute. :-)
En bidragande orsak kan iof ha varit att både Lycka och jag i dag hade ordentligt med kläder på oss :-p
Vi strövade runt ute på ängarna. Så lugnt, så skönt!
 Lycka hoppade och skuttade runt vid mina fötter. Ibland stannade hon upp för att nosa lite extra på en sten, ett grässtrå, eller något annat som luktade lite extra gott, för att sedan fortsätta vidare på promenaden. Så stannade hon upp och nosade på en buske.  Vad vi inte visste, (eller iaf inte jag) var att en liten hare hade gått och lagt sig för att sova just där Lycka nu stod och nosade…
Vet inte vem som blev mest förvånad, haren eller Lycka.
Haren var iaf den som reagerade först och fortast. Som en raket satte den fart, snabb som en blixt, ut över ängarna och försvann bortåt.
Även om Lycka till mestadels är kines (och alltså inte har så mycket jakt i sig) så trodde jag att hon skulle sätta fart, som en pil, efter den. Men antagligen blev hon så förvånad över vad som hände, så hon bara stod där och tittade undrande på mig, som för att fråga: och vad ska jag göra nu, tycker du?
Ja, inte tyckte jag att hon skulle springa efter den stackars yrvakna haren inte. Jag såg mycket hälare att vi fortsatte vår promenad. Vilket vi också gjorde, min fyrbenta vän och jag :-)

 Må så gott!

Vi har haft lite annat att tänka på Lycka och jag. Så det här med att trimma nosen har lixom inte blivit av på ett tag.
Men när Lycka började likna Joakim von Anka eller den där fiskargubben som är avmålad på ett par tavlor, jaaa, då började det bli läge, tyckte jag.
Ett tag funderade jag på om jag kanske skulle ta med min fyrbenta lilla vän till hundfrisören, eftersom nosen var väldigt vildvuxen på henne och de lixom kan sånt. Men kom på att de har ungefär en och en halv månads väntetid. Så länge orkade jag inte vänta, då det kändes som att min lilla fyrbenta vän behövde en klippning snarast möjligt.
Och om jag nu en gång införskaffat en trimmer, så är den väl till för att användas?!?
Alltså, fram med sax och trimmer, för här skulle klippas och trimmas! :-)
Jag och sax, jag och trimmer, kommer jätte bra överens, det är bara en liten detalj: och det är att saxen inte klipper som jag tänkt och vill, samma lika med trimmern. :-s
Hursom, övning ger färdighet heter det ju.
Och faktiskt gick det riktigt bra denna gång! :-D
Så jämt och fint har det väl aldrig blivit när jag hållit i trimmern förut!
Skulle bara jämna till det sista lilla...
Då släppte den där lilla grejen som bestämmer längden, utan att jag såg eller märkte något. Så jag fortsatte  att, som jag trodde, trimma. Men ist så blev det rakat! Inte länge, jag menar, jag såg det ju typ på en gång, men då var det ju lixom lite för sent!
Tur i  oturen var att det skedde på ett rätt så bra ställe, så det syns nog inte så mycket ... örat hänger nästan över stället som just nu ser att vara drabbad av tillfällig fläckvis pälsavfall. Vilket som tur är inte är fallet!
Vad som mer är tur, är att om ett par veckor, så borde pälsen ha vuxit ut igen! :-)
 Då är det bara på det igen, och hoppas på ett bättre resultat :-)

Må så gott! 

För ett par tre veckor sedan blev Lycka sjuk, väldigt väldigt sjuk. Det blev akutbesök på djursjukhuset. Där fick hon mediciner och ordinerades vila. Och det gjorde faktiskt underverk! :-)
Med tanke på hur dålig hon var, piggnade hon på sig fortare än vad jag trodde var möjligt *L*
Korta promenader blev sakta men säkert längre, och snart orkade hon följa med ut på våra normallånga promenader igen. 
Äntligen var hon åter sitt pigga, goa, glada jag igen, full av energi, bus och leklust. Min Lycka hade kommit tillbaka! :-D 
Så i går letade vi upp en hundkompis
Att se mitt lilla yrväder lixom flyga fram över ängarna med sin kompis igen, lycka, en sådan obeskrivlig lycka!!!


(att ta kort när de två virvlar runt, är typ dömt att misslyckas *S*, så det får bli det här ist)

Att åter få komma ut och röra på sig är så härligt! Och idag var det ju även ett ganska så, nästan, trevligt höstväder. Hoppas på att det får hålla i sig ett tag nu, för även om vi inte vart ute så mycket den senaste tiden, så är jag ganska så trött på regn och rusk

Må så gott!