Lycka & Happiness

En kompis till mig ska snart få hem sin lilla valp :-) 

Hon frågade om jag ville följa med och titta på valpen, syskonen och mamman. Naturligtvis ville jag det! :-D

  Fast jag vet hur svårt jag har med det där, att bara titta *S* Det är nämligen så att jag väldigt lätt bli förälskad i sådana där små valpar *L* Det brukar lixom alltid sluta på samma vis, att jag blir upp över öronen kär i någon av de ljuvliga små liven. Här visste jag dessutom att alla valparna ännu inte var tingade. Att stå emot vill - ha - en - valp- begäret då, skulle inte bli helt lätt. 

Ändå ville jag självklart följa med och titta på valparna när jag fick chansen och möjligheten :-)

Bedårande söta små kinespuffar tultade runt och busade med varandra, innan de på valpars vis, plötsligt mitt i leken blev trötta och somnade mitt i steget. *S*

En av de små bebisvalparna kröp upp i mitt knä, la sig till rätta, suckade belåtet och somnade sött där på mina ben *så söööt* :-)

När jag skulle lägga valpen hos mamman, kramade hon mig så där som kineshundar göra ibland, riktigt klamrade sig fast lixom.

Uppfödaren berättade att just den lilla var den kaxigaste av alla syskonen. En tuff tjej som visste vad hon ville och noga valde ut vem hon ville vara nära. Aldrig tidigare hade hon frivilligt krupit upp i en främmande persons knä.

Självklart var den lilla tiken en av de otingade valparna. Visst drog det i vill - ha - en - valp- tarmen. Men inte så mycket som jag hade trott. Visst var de alldeles underbart söta de små valparna. Men så där kär och förälskad som jag vet att jag kan bli i valpar/hundar, blev jag, till min egen förvåning inte.

Hur det kom sig vet jag inte. Men kanske det har att göra med att jag har min (fortfarande väldigt unga) underbara Lycka:-)

 

 

 

Må så gott!

Äntligen har jag fått tag i den där boken som jag har letat efter *L* Hoppas nu bara att den är så bra som jag fått för mig.

Nu ska jag krypa upp i soffan och läsa och mysa och gosa med min underbara Lycka :-)

 

Boken heter Zelda och meningen med att ha hund

Åsa Nilsonne, Ulla Montan

 

 

 

 

Må så gott!

På en av våra promenader träffade Lycka och jag den lilla vita pudelhannen.

 Min lilla fyrbenta vän och den lilla vita virvlade runt på ängarna i roliga hundlekar. De hade det så kul tillsammans :-)

Härliga promenader och roliga lekar

Underbart! :-)

 

 

 

Må så gott!

En kompis fick frågan om hon kände någon som hon utan minsta lilla tvekan skulle lämna sin fyrbenta vän till, om hon själv inte kunde ta hand om den längre. Svaret blev ja, och den hon tänkte på var jag (!)

Det visade sig att anledningen till frågan var att personen själv behövde hitta ett nytt hem åt sin högt älskade fyrbenta vän. Så personen bad min kompis att fråga mig om jag ville ta hand om hunden. Vilket min kompis gjorde. Frågan är ju fri :-)

Det är inte var dag som man (i a f händer det inte mig så ofta) blir ombedd att ta över någon annans älskling.

Självklart var jag tvungen att fundera och tänka över frågan både länge och väl innan jag kunde lämna något besked. Det är ju ett stort beslut och det måste bli absolut helt rätt. Därför kunde jag lixom inte fatta det i en handvändning så. Hundar ger en ju så otroligt mycket. De är så underbara, de fina härliga små/stora liven. Tänk vilken ära det skulle vara att få ha en till fyrbent vän hos sig!

Efter ett noga övervägande både hit och dit, blev mitt svar tillslut det som min kompis både trott och väntat sig. 

Tackar som frågar, men nej tack.

 Min lilla fyrbenta vän är bara dryga 1½, hon är fortfarande unghund. Det känns som en allt för stor förändring att låta den här hunden flytta in. Det skulle varken kännas rätt eller schyst mot vare sig min lilla fyrbenta vän Lycka eller den nya. Denna tuffa, snart 2 åriga hanne, som har klättrat rätt bra i rang, känns inte riktigt rätt för mig just nu och därför kommer han inte att flytta hit. 

 Fast vem vet, någon annan, en annan gång, längre fram kanske

Men visst är jag glad över att tanken föll på mig :-)

 

 

 

Må så gott!

Min lilla fyrbenta vän gillade inte alls regnet som öste ner.

 

Lycka brukar vilja ta det lugnt på mornarna. Hon kurar gärna ihop sig i sängen och somnar om för att därefter morna sig en lång stund innan hon tillslut sträcker på sig och går upp *L*

Men inte i morse. Så fort hon slog upp sina vackra mörkbruna ögon var det full fart på henne *L*

Först försökte hon leka med Sokrates. Men han var lite trött där på morgonkvisten och alltså inte speciellt leksugen. Så det gick mindre bra. Fast hon kämpade på både länge och väl med att försöka få honom att börja vilja leka med henne, lyckades hon inget vidare. Tillslut insåg hon att det var meningslöst och lät honom, till hans stora glädje, sova vidare i lugn och ro *L*

Ist gick hon till leksakskorgen och började leka med sakerna som låg där. Den ena leksaken efter den andra plockade hon fram och lekte med. Jag som, innan, tyckte att min lilla fyrbenta vän hade rätt så lite leksaker, märkte ganska snart att så inte var fallet. Snarare tvärt om. Hon hade en hel del saker att leka med visade det sig, och av leken att döma var de inte bara många, utan roliga oxå :-)

 

Må så gott!

                               

Även fast det inte var riktigt lika fint väder idag jämfört med igår, känns det ändå som att sommaren är på väg :-D

Tänkte att Lycka skulle få träna sig lite på det där med att inte leka eller simma med änder idag. Av någon anledning känns det lixom bättre att öva på det när det är hyfsat varmt och skönt ute ;-)

Hur varmt eller kallt det var ute visade sig ha mindre betydelse *S* För idag var varken änder eller vatten det minsta lockande för Lycka. Hon gick så fint och duktigt vid min sida hela tiden :-) 

Fåglarna och vattnet intresserade henne inte det minsta!

Att öva på något som det, tack och lov, (idag) inte behövdes tränas något extra på, kändes lite onödigt. Så efter det att Lycka och jag hade gått förbi de där simmande änderna några gånger och de fortsatte att vara precis lika ointressanta för min lilla fyrbenta vän hela tiden, avslutade vi den övningen :-)

Istället gick vi en lång härlig bus och lek promenad i det varma och fina vädret :-D

                           
                                   

 

Må så gott!

Douglas och hans matte bjöd med sig Lycka och mig på en hopp och lek picknick :-)
Strålande fint väder, hundlek och gott fika i trevligt sällskap. Underbart! *L* 

Mitt lilla energiknippe vaknade i morse med en hel massa spring i de pigga små benen och helt fullproppad med bus och leklust. En rolig spring och lek dag var precis vad min lilla fyrbenta vän behövde, och det blev det oxå  *L*

En underbart härlig och rolig dag :- )

 

 

 

Må så gott!

Det kan gå ganska vilt till och se en liten aning brutalt ut ibland. Ändå känner jag mig lugn *L* För det känns som att de båda vännerna mina har full koll på var de har varandra. Så otroligt kul de har när de leker! Det brukar börja med någon form av typ kull. De springer så fort de bara kan över golven. Det ser nästan ut som att de flyger fram *S* Det är inte helt ovanligt att de två får upp en så hög fart att de inte riktigt hinner med det där med att bromsa. Så visst kan det hända att de i lekens hetta kan kana in i en det ena, en det andra som råkar stå lite i vägen, typ en vägg eller så. Men det tycks inte bekomma de två vännerna det allra minsta. 

Ofta brukar den fartfyllda kull-leken sen övergå till att bli en rolig lek som påminner en hel del om brottning. En lek som kan se ganska så våldsam ut men som tydligen är hur kul som helst den med *L* (När dessa brottningsmatcher sätter igång är jag alltid lika glad över att Sokrates klor klipps lika ofta som Lyckas)

De två vännerna brukar avsluta leken med en mysig gosstund. De tvättar och pysslar om varandra lite innan de kryper ihop och vilar en stund tillsammans *L* Mina söta små fyrbenta vänner :-)

Så sägas det att hund och katt inte går ihop. Vilken tur att varken Sokrates eller Lycka har hört det ;-)

 

      

 

Må så gott!

Jag måste nog erkänna att när jag först hörde talas om klickern tyckte jag att den verkade vara ytterligare en i raden av onödiga - behöver - saker. Säkert jätte bra, visst. Men man klarar sig oxå alldeles utmärkt utan den.

När jag fick den stora äran att bli Lyckas matte hade jag alltså ingen som helst tanke på att klicker-träna min lilla fyrbenta vän. För det första, så tyckte jag att det verkade jobbigt att både behöva komma ihåg och släpa med sig en sån där klicker varje gång man skulle någonstans, hur liten och smidig den än var. Dessutom hade jag klarat mig utan en sån förr, så det skulle jag säkert göra den här gången med :-)

Det var alltså en ren slump och tillfällighet att jag ändå började klicker-träna Lycka redan när hon var en liten bebis valp *L*

En dag när vi var ute Lycka och jag, hade vi av misstag råkat få med oss en pipleksak. Jag stoppade ner den i fickan. Varje gång som jag sen stoppade ner handen där pep den där leksaken. Tre pip tog det innan Lycka kopplade ihop det där pipet med att hon hade varit jätte duktig och snart skulle få en belöning för det bra hon hade gjort *S*

När hon svarade så snabbt på det där pipet, som inte ens var en medveten handling från min sida från början, hur smidigt skulle det då inte vara att ta med sig en liten klicker ut ist för en klumpig pipleksak? Så kom det sig att jag ganska snart efter det införskaffade en liten klicker, som sedan användes mycket flitigt. Tills den en dag glömdes bort och föll ur.

Klickern är så otroligt bra! Den hjälper verkligen massor med att nå fram och förklara vad man menar och vill! :-)

Jag är glad att jag kom att tänka på den där klickern *L*

Jag har nu återinfört den i våra lekar. Och det känns som att den ger resultat :-) 

Jag hoppas att det inte är inbillning. Men jag tycker allt att jag någonstans där bakom lilla fröken Trotsa nu börjar kunna ana min alldeles egna underbara lilla fyrbenta vän, min Lycka! :-)

 

 

 

 

Må så gott!

Någon gång under gårdagsnatten måste någon ha tagit med sig min Lycka och lämnat hennes, till utseendet, identiska tvillingsyster lilla fröken Trotsa hos mig ;-)

Denna ljuvliga varelse tycker att hon får göra lite som hon själv vill. T.ex. är det väl knappast hennes fel att snöret som sitter fast i hennes halsband är spänd som en fiolsträng när hon är ute, det är ju den som håller i det som går på tok för långsamt!

Ordet hit finns inte i lilla fröken Trotsas värld. Utan hon kommer först när hon själv vill och så behagar. Vilket allt som oftast inte alls är när jag ber henne om det.

Det har oxå visat sig att lilla fröken Trotsa älskar det här med att jaga fåglar. Den stora favoriten är änder. För i den jakten blir det spring i den geggigaste geggan man kan tänka sig och avslutas med ett härligt dopp i sjön.

Min Lycka fullkomligt hatar att bli kladdig och skulle aldrig drömma om att frivilligt bada i en sjö, det är ju blött!

Min lilla Lycka är otroligt lyhörd och följsam och gör allt för att vara till lags. Riktigt så kan jag nog inte beskriva lilla fröken Trotsa. Men det kommer nog, för någonstans brås hon ju trots allt på min underbara Lycka :-) 

 

 

 

Må så gott!

 

 

Hundpromenaden igår skiljde sig en liten aning från de promenader som Lycka och jag har gått förut. Antalet deltagare har varierat lite från gång till gång så. Men oavsett hur många som har gått har det alltid varit en majoritet av stora hundar där.

 Men på hundpromenaden igår var det tvärtom, antalet småhundar var betydligt fler än de av modell större. 

Det blev en rolig och givande hundpromenad i det fina men något kyliga vårvädret :-)

 

 

 

Må så gott!

För tillfället har mitt lilla yrväder en hel massa spring i sina små ben :-)

Full av lek och bus som hon är tänkt jag att hundträffen helt klart måste vara det perfekta stället för henne just nu. Så vi gick dit, mitt lilla energiknippe och jag :-)

Det var bara två hundkompisar till Lycka där och de var inte alls lika leksugna som min lilla fyrbenta vän var. Men så dök den lilla cockerpoo valpen upp och han var minst lika full av lek och bus som Lycka *S* Vilken lek det blev! Så kul de hade det de små ulltussarna där de virvlade runt, busade och lekte tillsammans :-D

 Precis vad min lilla fyrbenta vän behövde *L*

 När vi var på hemväg Lycka och jag mötte vi den pigga, glada, hoppande och skuttande pudeltiken. Pudel matten tittade mycket granskande på Lyckas nos och sa:

– Du har bytt frisör till Lycka ser jag. Det gjorde du rätt i! Den som har klippt henne nu är mycket professionell och duktig. Det är verkligen mycket fint och bra klippt, det måste jag säga. Där ska du fortsätta klippa Lycka tycker jag.

Jag som fortfarande känner mig som en nybörjar amatör på hela den här nostrimnings biten blev självklart jätte glad över hennes ord :-)

 

 

 

 

Må så gott!                 

Så, nu äntligen har jag införskaffat en ny trimmer :-D

När den hade laddat klart och fick användas, kunde jag självklart inte motstå frestelsen att pröva den *S*

I ärlighetens namn var Lyckas nos inte alls i något större behov av en trimning just nu, ny trimmad som hon var.

 Men snäll som hon är min lilla fyrbenta vän, satte hon sig väl till rätta och lät mig klippa och trimma, fixa och greja iaf *L*

Så mysigt det var! *L* Jag har nog saknat de här stunderna mer än vad jag förstått!

Men visst märktes det att det både var länge sedan som jag trimmade och att det var en ny trimmer som jag inte alls var van vid (men den här verkar helt klart mycket bättre) *S* Men Lycka satt där så tålmodigt så :-)

Speciellt bra på att det där med trimning vill jag inte påstå att jag någonsin varit oavsett trimmer. Nostrimning är nämligen en ädel konstform som är svår att lära, särskilt om man som jag, inte har någon större fallenhet för det. Men övning ger färdighet sägs det, så det här kommer nog bli bra :-)

 

    

 

 

Må så gott!