Lycka & Happiness

En heldel människor var ute och promenerade när Lycka och jag var ute. Varje gång vi mötte eller passerade någon gick Lycka perfekt lös fot bredvid mig :-)

Vi vek av vägen och ut på en äng så att Lycka skulle få springa av sig lite och inte bara behöva vara duktig och gå fot hela promenaden. Genast sprang hon iväg, glad och lycklig, hoppande och skuttande. :-D

Vid jämna mellanrum stannade hon upp, tittade vart jag var någonstans, och fortsatte sedan sin lek.

Jag ropade på henne, och hon kom som en pil och satte sig vid min sida. Vi lekte och busade en stund, innan hon åter fick leka själv igen.

Så stannade hon upp en bit framför mig. Hennes ögon lös av förväntan. Det såg ut som att hon ville leka hit-leken, så jag ropade på henne. Hon kom rusande mot mig glatt viftande på svansen, satte sig vid min sida och tittade på mig. Visst brukar hon tycka att den leken är rolig, men det här var lite utöver det vanliga. Då såg jag att hon hade något i munnen. Hon viftade fortfarande på svansen och tittade på mig full av förväntan. Jag sa åt henne att släppa det hon hade i munnen. Hon släppet omedelbart det hon bar på. Hon fick en godis, i utbyte fick jag en död sork.

Hon hade burit den så fint och så försiktigt. Hon gav mig den så fint.

Apporterande fågelhundar bär ofta sina saker väldigt mjukt, fint och försiktigt. Så fint bar Lycka denna sork.

Min lilla vän har ju ett par droppar papillon i sig, och någonstans har jag för mig att jag hört att den rasen från början är en liten spanielhund. Om det var ett arv därifrån jag såg, vet jag inte. Det jag vet, är att hon inte riktigt tyckte att jag uppskattade hennes gåva till mig så mycket som jag borde då jag lät den ligga kvar där på ängen.

Hon måste ha trott att jag tappat den eller nått, för när vi gått en bit sprang hon i väg och hämtade den åt mig.

Så snäll och så omtänksam min lilla fyrbenta vän är!