blöt hundlek
Givetvis kom Lycka och jag ut på lång promenad precis när det började regna. Vi avslutade promenaden nere vid en äng, där det blev lekstund med liten labradorvalp. Regnet upphörde så småningom, men på ängen var det riktigt blött och kladdigt. Labradorvalpen hade inga problem med det blöta underlaget utan sprang glatt, som den labrador han är, genom även de största vattensamlingarna. Lycka ville hellre hålla sig på de lite mer torra områdena. Men att leka med valpen var så skojigt att hon tillslut inte orkade hålla koll på vart hon satte tassarna. Så även hon sprang snart genom vattenpölar som nästan var lika stora som små sjöar. Valpen var så rolig att leka med att min, i vanliga fall så otroligt lyhörda lilla fyrbenta vän, stundtals helt glömde av att lyssna när jag ville henne något.
Lycka måste tycka att den lille labradorvalpen har något extra, eftersom hon både sprang genom vatten och stängde av hörseln för hans skull. Och visst har hon rätt, min lilla fyrbenta vän, han är otroligt fin den lille, man kan inte annat än att bli kär i honom. Men, som jag försökte förklara för Lycka, man måste lyssna på matte i alla fall.
Må så gott!
