en hare
En gråkall regntung dag, men ingen direkt blåst, så det var ändå rätt så skönt ute. :-)
En bidragande orsak kan iof ha varit att både Lycka och jag i dag hade ordentligt med kläder på oss :-p
Vi strövade runt ute på ängarna. Så lugnt, så skönt!
Lycka hoppade och skuttade runt vid mina fötter. Ibland stannade hon upp för att nosa lite extra på en sten, ett grässtrå, eller något annat som luktade lite extra gott, för att sedan fortsätta vidare på promenaden. Så stannade hon upp och nosade på en buske. Vad vi inte visste, (eller iaf inte jag) var att en liten hare hade gått och lagt sig för att sova just där Lycka nu stod och nosade…
Vet inte vem som blev mest förvånad, haren eller Lycka.
Haren var iaf den som reagerade först och fortast. Som en raket satte den fart, snabb som en blixt, ut över ängarna och försvann bortåt.
Även om Lycka till mestadels är kines (och alltså inte har så mycket jakt i sig) så trodde jag att hon skulle sätta fart, som en pil, efter den. Men antagligen blev hon så förvånad över vad som hände, så hon bara stod där och tittade undrande på mig, som för att fråga: och vad ska jag göra nu, tycker du?
Ja, inte tyckte jag att hon skulle springa efter den stackars yrvakna haren inte. Jag såg mycket hälare att vi fortsatte vår promenad. Vilket vi också gjorde, min fyrbenta vän och jag :-)
Må så gott!
