oj, så det blidde
Vi har haft lite annat att tänka på Lycka och jag. Så det här med att trimma nosen har lixom inte blivit av på ett tag.
Men när Lycka började likna Joakim von Anka eller den där fiskargubben som är avmålad på ett par tavlor, jaaa, då började det bli läge, tyckte jag.
Ett tag funderade jag på om jag kanske skulle ta med min fyrbenta lilla vän till hundfrisören, eftersom nosen var väldigt vildvuxen på henne och de lixom kan sånt. Men kom på att de har ungefär en och en halv månads väntetid. Så länge orkade jag inte vänta, då det kändes som att min lilla fyrbenta vän behövde en klippning snarast möjligt.
Och om jag nu en gång införskaffat en trimmer, så är den väl till för att användas?!?
Alltså, fram med sax och trimmer, för här skulle klippas och trimmas! :-)
Jag och sax, jag och trimmer, kommer jätte bra överens, det är bara en liten detalj: och det är att saxen inte klipper som jag tänkt och vill, samma lika med trimmern. :-s
Hursom, övning ger färdighet heter det ju.
Och faktiskt gick det riktigt bra denna gång! :-D
Så jämt och fint har det väl aldrig blivit när jag hållit i trimmern förut!
Skulle bara jämna till det sista lilla...
Då släppte den där lilla grejen som bestämmer längden, utan att jag såg eller märkte något. Så jag fortsatte att, som jag trodde, trimma. Men ist så blev det rakat! Inte länge, jag menar, jag såg det ju typ på en gång, men då var det ju lixom lite för sent!
Tur i oturen var att det skedde på ett rätt så bra ställe, så det syns nog inte så mycket ... örat hänger nästan över stället som just nu ser att vara drabbad av tillfällig fläckvis pälsavfall. Vilket som tur är inte är fallet!
Vad som mer är tur, är att om ett par veckor, så borde pälsen ha vuxit ut igen! :-)
Då är det bara på det igen, och hoppas på ett bättre resultat :-)
Må så gott!
