fastna i en katt och klogiljotin
En vän till mig nämnde något om en kloklippare som visar var man ska klippa klon med hjälp av olika små lampor, så att man inte klipper för långt.
Jag och teknik kommer allt som oftast inte så bra överens, så riktigt hur jag tänkte vet jag inte, men jag bestämde mig för att en sån ville jag ha.
Så idag kom jag hem med klosaxen, eller jaa, den påminde snarare om en klogiljotin men ändå.
Jag läste bruksanvisningen och det verkade ju vara hur lätt som helst. Lös den rött klipp inte, lös den grönt klipp, lös den gult, undvik klippning.
Men min klogiljotin lös hej vilt, lite som den själv ville och kände för lixom. Ibland lös den rött fast det visst borde gå att klippa just där, ibland lös den grönt där det helt klart inte alls borde gå att klippa. Och där emellan blinkade den rött, gult, grönt, rött, gult, grönt...
Jag som hade sett fram emot att slippa klippa klorna på känn. Så blev det ju inte riktigt nu.
Tillslut gav jag upp. Tog fram min vanliga gamla hederliga klosax och klippte klorna som vanligt med den istället. Det har ju gått bra förut och det gick bra idag med :-)
När så klorna var klippta, fick Lycka sin nos och tassar trimmade :-)
Tänkte att jag lika gärna kunde passa på att duscha mina fyrbenta små vänner också, när jag ändå var igång med pälsvård.
När Lycka var färdig duschad, var det som alltid Sokrates tur. Sokrates är min lilla gosekatt, tillika Lyckas lekfarbror här hemma.
Klorna hans var klippta så det var bara duschningen kvar för honom. Sokrates tycker om vatten och har alltså inget emot att duscha.
Samtidig som jag böjde mig ner mot honom för att schampoonera in honom, tappade han fotfästet. Istället för att få tag på handuken som hängde som stöd åt honom på badkarskanten, fick han tag i mitt ansikte. Nyklippta klor river rätt så bra...
Ingen idé att titta efter hur det gått, förens gosekatten var färdig duschad tänkte jag. Helt lätt var det inte, då blodet droppade på rätt så bra och lixom blandade sig med det rena duschvattnet. Men tillslut så var han lika ren och fin som Lycka :-)
Blod har ju en förmåga att se mer ut än vad det egentligen är så. Men jag insåg ganska så snart att så inte var fallet här. Sokrates nyklippta vassa klo hade inte rispat mig utan rivit mig djupt in i underläppen när han letade efter något att hålla fast sig i när han tappade balansen.
Det fick bli doktorn nästa för mig. Det var ingen tvekan om att läppen min behövde sys ihop.
Så blev det inte.
Av någon anledning kunde de inte sy ihop flikarna när allt kom omkring, inte heller limma. Istället blev jag tejpad, så fint så, not.
Men mina underbara små fyrbenta vänner, de är fina de! Och de är nyduschade och har nyklippta klor :-)
Må så gott!
