isvandring och hundlek
Hade tänkt att jag och min lilla fyrbenta följeslagare och vän skulle åka i väg på en liten stadsvandring idag. Men kände inte alls för det, så vi spar det till en annan gång :-)
Istället fick det bli motsatsen till stadspromenad, vi begav oss ut i skog och mark Lycka och jag :-)
Vi hamnade tillslut nere vid sjön som nu ligger mer eller mindre bottenfrusen.
När jag var liten råkade jag vid ett tillfälle kliva igenom isen, och har efter det fått en riktig respekt för isar. Så stor respekt att jag låter de vara helt och hållet. Om det så körs traktor ute på isarna och de alltså borde hålla även för mig så går jag iaf inte ut på dem. Det finns vägar att gå på så jag har inget där ute att göra.
Vad som flög i mig vet jag inte, men helt plötsligt fick jag för mig att göra som indianerna. Jag ropade på min trogna följeslagare och vän, och så begav vi oss ut på den djupfrusna sjön.
Jag är ytterst osäker på om jag någonsin kommer att sätta mina fötter på sån typ av is igen. Usch och fy, vad jag inte gillade det. Men isen var snäll och bar mig och min lilla fyrbenta vän. Jag vågade och jag gjorde det! Men att gå där igen, det tror jag som sagt inte att jag kommer att göra.
* * *
En hel massa hundlekar har det blivit under dagen. Både med stora och små, gamla som unga valpiga fyrbenta vänner
En av valparna vi träffade i dag var min väns en gång så lilla labrador valp. Tycker inte att det var så länge sedan vi sågs, men av valpens storlek att döma var det nog allt ett tag sedan ändå. Han hade vuxit till sig riktigt mycket och börjar nu bli en stor hund i sin fortfarande så valpiga och lekfulla lilla kropp. Tänk vad fort de växer upp och blir stora, våra fyrbenta vänner!
Må så gott!
