borttappat koppel
Med ojämna mellanrum brukar det hända. Vilken gång i ordningen det är vet jag inte, men nu har jag gjort det igen.
När det har hänt, brukar jag (i a f för ett tag) bli väldigt duktig på att hålla reda på kopplet, knyta det runt midjan, eller hänga det över axlarna eller så. Men sen faller det lixom ur.
Och nu var det visst åter dax för det.
Lycka och jag var på en äng, helt perfekt för lek och bus, och mycke av det blev det :-D
Men någon gång under leken måste jag ha lagt ifrån mig kopplet. Jag tänkte inte på det förens vi hade gått en bra bit där ifrån och kommit fram till ett ställe där hundar förväntas vara kopplade.
Eftersom det inte är första gången, vet jag vid det här laget hur svårt det kan vara att hitta koppel på ängar, i skogar och lite varstans. Därför har jag nu mer för vana att ha väldigt färglada "slit och släng" koppel, de gånger som jag tror mig veta att det kommer att bli lek och bus (med andra ord nästan jämt *L*). De kopplen brukar lixom vara lite lättare att hitta, ibland. Men eftersom jag råkat slarva bort även de färgglada kopplen, var det alltså ett vanligt läderkoppel som jag tappade bort den här gången. I ett fåfängt försök att hitta kopplet gick jag i a f tillbax till ängen för att försöka leta reda på det. Efter att ha vandrat runt där både länge och väl, utan att hitta det, gav jag tillslut upp.
Även fast jag egentligen tycker att det är respektlöst att ha sin hund lös där de förväntas vara kopplade, hade jag inte så mycket val den här gången. Lycka var hur duktig som helst och gick jätte fint fot hela tiden, så det kändes rätt ok ändå :-)
Det var som sagt ett tag sen sist. Men nu är det alltså åter dax för ett besök i djuraffären för att fylla på koppel förrådet.
Kanske skulle jag även försöka leta rätt på en sån där nyckelringsgrej som fanns förr och sätta den på kopplet. En sån där som pep när man visslade. Många hundar kallas ju in med vissling, ett koppel som lyssnar på visselsignal skulle kanske vara en bra grej, i a f för mig som det verkar *S*
Må så gott!
