rörande möte
När Lycka och jag var ute, mötte vi en multihandikappad kvinna som i sin rullstol var ute på en promenad tillsammans med sin hjälpmänniska.
Kvinnan började prata med mig och ställde en hel massa frågor, bl.a. undrade hon vad hunden hette.
När vi hade pratat en stund frågade kvinnan om hon fick klappa hunden.
Lycka satt, sin vana trogen, vid mina fötter.
Jag tittade på Lycka som då började vifta på svansen. När jag sa till Lycka att om hon ville så fick hon gå fram och hälsa på kvinnan, började hennes svans vifta än mer. Mycket lugnt gick Lycka fram till rullstolen. Där ställde hon sig på bakbenen och la framtassarna på rullstolens armstöd. Det verkade som att hon förstod att kvinnan skulle få svårt att nå henne annars. Kvinnan klappade Lycka både länge och väl. När kvinnan klappat klart slickade Lycka henne mycket försiktigt på ena handen. Att kvinnan blev glad över pussen märktes tydligt. När vi sa hejdå, vinkade kvinnan och då vinkade Lycka tillbax. Kvinnan skrattade så hjärtligt och såg så lycklig ut
Med tanke på hur blyg Lycka kan vara ibland, var detta möte så rörande att se :-)
Må så gott!
