en till fyrbent vän
En kompis fick frågan om hon kände någon som hon utan minsta lilla tvekan skulle lämna sin fyrbenta vän till, om hon själv inte kunde ta hand om den längre. Svaret blev ja, och den hon tänkte på var jag (!)
Det visade sig att anledningen till frågan var att personen själv behövde hitta ett nytt hem åt sin högt älskade fyrbenta vän. Så personen bad min kompis att fråga mig om jag ville ta hand om hunden. Vilket min kompis gjorde. Frågan är ju fri :-)
Det är inte var dag som man (i a f händer det inte mig så ofta) blir ombedd att ta över någon annans älskling.
Självklart var jag tvungen att fundera och tänka över frågan både länge och väl innan jag kunde lämna något besked. Det är ju ett stort beslut och det måste bli absolut helt rätt. Därför kunde jag lixom inte fatta det i en handvändning så. Hundar ger en ju så otroligt mycket. De är så underbara, de fina härliga små/stora liven. Tänk vilken ära det skulle vara att få ha en till fyrbent vän hos sig!
Efter ett noga övervägande både hit och dit, blev mitt svar tillslut det som min kompis både trott och väntat sig.
Tackar som frågar, men nej tack.
Min lilla fyrbenta vän är bara dryga 1½, hon är fortfarande unghund. Det känns som en allt för stor förändring att låta den här hunden flytta in. Det skulle varken kännas rätt eller schyst mot vare sig min lilla fyrbenta vän Lycka eller den nya. Denna tuffa, snart 2 åriga hanne, som har klättrat rätt bra i rang, känns inte riktigt rätt för mig just nu och därför kommer han inte att flytta hit.
Fast vem vet, någon annan, en annan gång, längre fram kanske
Men visst är jag glad över att tanken föll på mig :-)
Må så gott!
