valparna
En kompis till mig ska snart få hem sin lilla valp :-)
Hon frågade om jag ville följa med och titta på valpen, syskonen och mamman. Naturligtvis ville jag det! :-D
Fast jag vet hur svårt jag har med det där, att bara titta *S* Det är nämligen så att jag väldigt lätt bli förälskad i sådana där små valpar *L* Det brukar lixom alltid sluta på samma vis, att jag blir upp över öronen kär i någon av de ljuvliga små liven. Här visste jag dessutom att alla valparna ännu inte var tingade. Att stå emot vill - ha - en - valp- begäret då, skulle inte bli helt lätt.
Ändå ville jag självklart följa med och titta på valparna när jag fick chansen och möjligheten :-)
Bedårande söta små kinespuffar tultade runt och busade med varandra, innan de på valpars vis, plötsligt mitt i leken blev trötta och somnade mitt i steget. *S*
En av de små bebisvalparna kröp upp i mitt knä, la sig till rätta, suckade belåtet och somnade sött där på mina ben *så söööt* :-)
När jag skulle lägga valpen hos mamman, kramade hon mig så där som kineshundar göra ibland, riktigt klamrade sig fast lixom.
Uppfödaren berättade att just den lilla var den kaxigaste av alla syskonen. En tuff tjej som visste vad hon ville och noga valde ut vem hon ville vara nära. Aldrig tidigare hade hon frivilligt krupit upp i en främmande persons knä.
Självklart var den lilla tiken en av de otingade valparna. Visst drog det i vill - ha - en - valp- tarmen. Men inte så mycket som jag hade trott. Visst var de alldeles underbart söta de små valparna. Men så där kär och förälskad som jag vet att jag kan bli i valpar/hundar, blev jag, till min egen förvåning inte.
Hur det kom sig vet jag inte. Men kanske det har att göra med att jag har min (fortfarande väldigt unga) underbara Lycka:-)
Må så gott!
