Lycka & Happiness

Igår var Lycka och jag ute på en härlig lek och bus promenad tillsammans med ett par goda vänner (en med två och en med fyra ben). De två fyrbenta vännerna sprang runt och lekte och hade det kul, då Lycka plötsligt lixom fick ett glittrande lyckligt uttryck över hela sig och flög iväg över ängen vi gick på. Jag ropade på min lilla fyrbenta vän, som med glatt viftande svans och tindrande stjärnögon vände om och överlyckligt kom och satte sig vid min sida. I munnen hade hon en stelfrusen mycket död liten skogsmus som hon så fint la vid mina fötter.

En sak har jag lärt mig, och det är att när jag får en så, i Lyckas ögon, otroligt fin och värdefull gåva av henne, gör jag allra bäst i att visa henne hur mycket jag uppskattar den och hur väl jag tar hand om den. (Det vill säga jag paketera den noga i en bajspåse som jag sedan bära med mig till närmsta papperskorg) Gör jag inte det, tror Lycka att jag inte kan hålla reda på dyrbarheter och när hon sedan letat reda på den, är hon ytterst tveksam till om hon vågar ge mig det stora förtroendet att ta hand om så dyrbara presenter igen.

När jag tackat Lycka så mycket och precis skulle ta hand om gåvan, kom den fyrbenta vännen vi hade sällskap med flygande fram och tog musen som låg vid mina fötter och sprang iväg med den. Det gick så otroligt snabbt så Lycka hann aldrig förstå vart presenten tog vägen. Men det gjorde som tur var den fyrbenta vännens matte.

Medan hon tog hand om presenten som hon i sin tur fick av sin fyrbenta vän, lyckades jag förvånansvärt fort få Lycka att acceptera att gåvan på något märkligt vis bara försvunnit och att det var lönlöst att försöka leta rätt på den.

De två fyrbenta vännerna fortsatte att leka och ha det kul tillsammans, tack och lov utan att hitta några fler fina gåvor att ge oss mattar

Må så gott!