inte alltid så lätt

                                

Det är inte alltid så lätt att vara en liten hund.
Igår när vi kom hem efter kvällspromenaden var Lycka lite orolig. Det verkade som att hon letade efter något som hon inte kunde finna. Men envis som hon är min lilla fyrbenta vän, gav hon inte upp förrän hon hittat det hon sökte, vilket visade sig vara hennes älskade lilla gosehjärta. När det väl kommit till rätta, släppte hon det inte. Vart hon än gick, bar hon det med sig. 
När det sen började närma sig sovdax gick hon iväg med hjärtat i munnen och la det i sin korg. Men tydligen tyckte hon att hjärtat låg allt för synligt där, för hon bäddade ner det. Men hur hon än grävde, bökade, fixade och grejade, blev hon aldrig riktigt nöjd. Lätt pipande började hon vandra runt med hjärtat i munnen, på jakt efter det perfekta gömstället för sin skatt. Ju mer hon letade desto mer desperat verkade hon bli, inget ställe var bra nog för hennes hjärta. Tillslut bestämde hon sig i a f för att det låg jätte bra under sängen. Men vid närmare eftertanke låg det nog inte så bra där ändå, i sängen var nog bättre trots allt. Eller inte... Så började hon om igen, och igen och igen
När hon så än en gång åter bestämt sig för att i sängen nog ändå var det bästa stället, sträckte jag fram handen för att klappa henne till lugn och ro. När jag gjorde det la hon hjärtat i min hand, drog en lättnadens suck, kurade i hop sig till en lite ullboll och somnade som en stock.
Efter gårdagens alla bestyr med gosehjärtat har Lycka av förstårliga skäl varit ganska så trött och sliten idag.
Men det att min lilla fyrbenta vän gav mig det stora förtroendeuppdraget att vakta det så högt älskade gosehjärtat, det värmde mitt hjärta *L*

 



Må så gott!


Kommentarer
Postat av: Åsa Nilsonne

Det där känner jag igen från Zelda, men inte från någon annan hund. Typisktk kinesbeteende? Kul och som du säger lite rörande...

2010-11-25 @ 13:48:19
URL: http://valpenborderline.blogspot.com
Postat av: Nica

har varken vart med om eller hört talas om det här hos andra hundar, så det var kul att höra att du känner igen och varit med om samma!

ett rastypiskt beteende!? kanske det, de är ju allt lite underbart egna och speciella de här ljuvliga små liven L

2010-11-25 @ 20:18:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0