Lycka & Happiness

Vilken dag! :-D
Idag åkte Lycka och jag iväg och la spår.
Eftersom Lycka har blivit så duktig på motivationsspår, bestämde jag mig för att både utöka spåret och svårighetsgraden något. Spåret blev omkring 75 meter långt, med godis uniefär vart 5:e m. Förut har jag bara lagt ut ett slutmål, men den här gången la jag även ut två delmål, i form av toma toarullar, slutmålet fick bli en med godis :-)
Tidigare gånger har Lycka haft så brottom på spåret, att jag inte riktigt hunnit med. Ivrig var hon idag med, men den här gången inväntade hon mina direktiv :-)
Med nosen i backen och glatt viftande svans, gick Lycka lugnt och metodiskt hela spåret. Rullarna längs vägen märket hon inte ens, likadant var det med slutmålet.
Jag tyckte att jag visade henne att övningen var över, att hon klarat uppgiften med beröm mycket väl godkänt, jag hade tagit av henne selen. Då tog hon på eget bevåg upp mitt utspår och började spåra vidare på det.
Lycka verkar tycka att spåret i sig är så kul så att det slår alla belöningar som finns under spårets gång.
Att Lycka tycker det är kul att spåra det är jätte roligt! *S* Men jag vill ju lixom att hon ska få en fin belöning  för allt arbete hon gör!
Lycka var glad och nöjd, men för mig kändes det lite som att ha givit henne en julafton utan julklappar.
Så jag bestämde mig för att lägga ett till spår. Den här gången utan delmål och längre. Det blev ett 150 m spår, med tio till tjugo meters mellanrum mellan godisarna, och skatten på slutet blev en liten godishög i s t för en godistoarulle.
Lika säkert som spåret innan gick Lycka även detta. Men när hon gått typ halva, vände hon på huvudet och sökte kontakt med mig, svansen viftade om möjligt än mer, när hon förstod att hon fick spåra vidare *S*
Den här gången förstod Lycka när hon nådde målet och stannade vid slutskatten! Efter att jag berömt henne massor och tagit av henne selen, kopplade jag henne så att hon inte skulle gå på mitt utspår en gång till. Men i efterhand tror jag inte att det hade behövt. Den här gången kändes det som att jag nådde fram med budskapet om att hon löst uppgiften helt perfekt och hon verkade, med all rätt, så nöjd och stolt :-)
Så härligt det kändes att äntligen ha hittat en bra slutskatt på spårleken!
Andra hundar blir överlyckliga över saker och föremål. Lycka är inte så. Toarullar, som är en av hennes absoluta favoriter inne, har visst inget i skogen att göra enligt henne, men godis däremot, det går typ alltid hem :-)