mördarhunden
Lycka har alltid varit en lite små frusen tjej. En kylig höstdag hade hon sin kamouflage färgade overall på sig när vi var ute.
På vår väg gick vi förbi en dagisgrupp. Det ena barnet ropade till ett annat:
”Titta! En polishund!"
”Det är ju ingen polishund! Det är en militärhund ser du väl!" svarade det andra barnet.
”Är det ju inte!" sa ett tredje barn. ”Det är en mördarhund!"
Det blev alldeles tyst, men efter ett tag sa det andra barnet, med en viss lättnad i rösten:
”Är det ju inte! För mördarhundar, de finns ju inte!"
”Gör det ju visst! För det har min pappa sagt, och de ser ut precis så där. Så det är visst en mördarhund!"
Må så gott!
Så sött. Både hund och barnens konstaterande.
Barn är ju så säkra,dom vet ju minsann
hur det är. Och varför inte ? Pirajor är ju små!!!
Eva
Ps nu ser ju inte Lycka så särskilt farlig ut.
Hon är nog världens snällaste.!!
