Lycka & Happiness

Sist Lycka var hos veterinären, bad jag h*n att även titta på Lyckas tänder.

Själv tyckte jag lixom att min lilla fyrbenta väns tänder satt lite hipp som happ så, och eftersom jag någonstans hört att det inte är helt ovanligt att CC ibland saknar någon eller några tänder, tyckte jag att det var lika bäst att en kunnig person tog sig en lite närmare titt på dem.

Veterinären tittade i Lyckas mun och konstaterade att alla tänder som skulle finnas fanns där. Enda anledningen till att jag tyckte att min lilla fyrbenta väns tänder satt lite annorlunda, var pga. hennes lilla överbett, hävdade veterinären med en något överlägsen och snorkig ton.

 

Efter ett litet uppehåll har jag åter igen lite smått försökt förklara den roliga leken apport för min lilla fyrbenta vän, något som fortfarande bara går sådär bra. Så Lycka och jag tog en sväng till djuraffären, för att se om det fanns någon liten apport där som kanske kunde passa henne bättre än den vi har.

När vi var där och jag pratade med expediten, kom jag att tänka på Lyckas överbett. Även fast Lycka i leken ibland kan springa runt med en det ena en det andra i munnen, kanske överbettet hennes ändå kan gör det svårare för henne, att rent fysiskt bära saker lixom, och vad veterinären än sa, så sitter tänderna hennes lite som de själva vill, vilket gör att det inte är så där jätte lätt att hitta något bra ställe som Lycka kan ha apporten på.

Jag vet att hon i djuraffären är otroligt kunnig på djur i allmänhet och hund i synnerhet, så jag frågade henne om vad hon trodde om tanken med överbettet och om hon hade lust att ta sig en titt i Lyckas mun. Självklart och gärna hjälpte hon till*L*

Hon var inte säker, men visst kunde överbettet ha något med Lyckas apporterings svårigheter att göra, eller så var det bara så enkelt som att jag inte lyckades med att nå fram och förklara det hela på sätt som Lycka förstod. (så är det säkert *s*)

När hon sen tittade i Lyckas mun var det första hon sa: Men oj! Hon saknar tand xxx och tand yyy här. Nä, de finns inte på andra sidan heller, och tand zzz saknas oxå...  om vi säger så här, ja, din hund saknar en del tänder.

 

Jag är rätt säker på att den här tjejen i djuraffären vet vad hon pratar om.

Veterinären med den överlägsna attityden, kände jag aldrig den tilliten och det förtroendet för som jag vill känna för den veterinär som ska ta hand om min fyrbenta vän om det skulle hända något.

Jag hade alltså inga som helst planer på att gå tillbax till dit igen.

 Det som tjejen i djuraffären sa om Lyckas tänder, förstärkte bara något jag redan visste, att jag ska leta efter en ny veterinär till min lilla fyrbenta vän.

Och när jag väl har hittat en som förhoppningsvis både är dukig och skicklig samt trevlig, då ska jag be h*n att titta Lycka i munnen, så jag får höra vad h*n säger om det hela, om det är veterinären eller tjejen i djuraffären som har rätt om antalet tänder i Lyckas mun.

Det där med att räkna tänder är jag inte så värst bra på, så det överlämnar jag med varm hand till någon som kan. Men självklart har jag tittat efter, och hur jag än försökt, får jag inte ihop antalet till 42. Hur det är med den saken det återstår som sagt att se, men just nu tror jag nog allt att det är hon i djuraffären som har rätt ändå.

Det är som det är det där med Lyckas tandstatus och överbett, just nu är det i a f inget hon lider av. Hon är ju lixom  född så här ju *L*

Hon kan äta, dricka, slicka sig om nosen, tvätta sig, och bära pinnar (om hon vill), allt utan några som helst problem. Min lilla fyrbenta lilla vän är pigg, go och glad och hon mår bra, för mig är det just det som är det viktigaste!

Och det här med apporteringsleken, jaa, det får va så länge. Det finns ju så många andra roliga lekar som vi kan leka, min lilla fyrbenta vän och jag *L*