Lycka & Happiness

När Lycka var nyinflyttad hade hon lite svårt att äta själv, men efter ett par dagar åt hon med både god aptit och på egen hand. Att Happiness var likadan när hon precis flyttat hem, var alltså inget som oroade mig. Jag var övertygad om att det skulle ge med sig efter ett par dagar eller så. Men det gjorde det inte. Visst hon åt, tack och lov, med god aptit. Men att stoppa ner nosen i matskålen, det bara tvärvägrade hon.
Så sa en mycket när och kär:
- Det är klart att Happiness inte äter ur den där skålen! Hon vill ju ha en likadan matskål som Lycka har.
Även fast jag nog inte trodde att det skulle göra någon större skillnad, fick Happiness en matskål som var identisk med Lyckas, och från den dagen har hon ätit själv :-)
Tänk vilken stor betydelse en matskål kan ha!