snälla lilla Fiffi
Medan Happiness nöjd och belåten låg hemma och sov sött och gott i den varma goa sängen, var Lycka och jag ute och gick en härlig kvällspromenad tillsammans. Rätt som det var dök det upp en stor svart hund framför oss. När hunden upptäckte oss stelnade den lixom till, och tycktes överväga om den skulle fly eller rusa mot oss. Medan den övervägde de båda alternativen dök det upp en till hund, en glad och pigg unghund av modell amstaff och eller pitbull blandning av något slag, den såg ut att fråga hund nr 1 vad de skulle göra. Men hund nr 1 behövde aldrig fatta något beslut, för ytterligare en amstaff/pitbull blandning dök upp, och den hade redan fattat ett beslut, vilket var att Lycka och jag inte hade något på den vägen att göra. Med raggen rest gick den med stela, hotfulla och mycket bestämda steg mot Lycka och mig. Lycka gillade inte riktigt hundens attityd och bestämde sig raskt för att detta var något som jag fick ta hand om, själv satte hon sig bakom mina ben. Då först kommer de två ägarna till hundarna gåendes på vägen. De ropade på sina hundar och hund nr 1 och 2 vände efter en stunds tvekan och sprang till sin matte, men hund nr 3 ignorerade sin matte helt. Den hade ju lixom lite annat för sig, nämligen att få bort inkräktarna som gick på deras väg.
När matten tillslut förstod att hunden inte lyssnade på hennes hit, gick hon efter hunden. Just som den nådde fram till mina ben, fick hon fatt i hundens halsband och släpade bort den från oss.
– Lilla Fiffi är så snäll, hon vill alltid hälsa och leka med alla andra hundar hon möter.
Fiffi som vid det laget både morrade och visade upp alla sina fina tänder, jag vet inte jag, men så brukar inte de hundar jag känner bete sig när de vill leka, fast lilla Fiffi kanske är lite annorlunda hon...
Må så gott!
