som smågodis
Att med ord försöka beskriva all den glädje som Lycka har/ger mig, allt det hon betyder och allt det hon har givit/ger mig, går inte, så det tänkte jag inte göra. Någonstans och någon gång i all denna lycka och glädje föddes en liten liten tanke, som sakta men säkert växte sig allt starkare. Tänk att ha två fyrbenta vänner! I början var det just bara en liten förflugen tanke, men allt eftersom tiden gick kom den allt oftare och växte sig allt starkare.
Så det blev så att jag återigen började mitt sökande efter en liten fyrbent vän. Precis som när jag letande efter Lycka, fanns det hur många hundar som helst, men ingen av alla dessa hundar kändes riktigt rätt. Tillslut började jag fundera över om det kanske kunde vara så att jag innerst inne inte kände mig riktigt redo för det stora nya som väntade med en hund nr två. Jag har ju aldrig tidigare haft den stora äran och förmånen att ha två hundvänner samtidigt. Jag fortsatte i o f att leta och titta runt lite, om och i fall att lixom. För om det var meningen skulle den rätta lilla fyrbenta vännen dyka upp tänkte jag. Men någon större förhoppning om att hitta det jag sökte hade jag egentligen inte.
Så en dag när Lycka och jag lekte lite passivitetslekar med störning bland folk, kom en kvinna fram och började prata med mig. För att göra en lång historia något kortare, men ändå förhoppningsvis begriplig, måste man här känna till och komma ihåg ordspråket "alla känner apan" (apan är typ jag då)
Utan att hon kände mig visste alltså den här kvinnan redan vem jag var innan hon kom fram till mig. Det visade sig att kvinnan hade en kull CC valpar som hon nu sökte kärleksfulla hem till.
Utan några större förhoppningar om att jag skulle finna min lilla fyrbenta vän (jag hade ju som sagt tittat och letat ett tag vid det här laget) åkte jag dit för att titta på de stiliga föräldrarna och söta valparna.
Och där var hon, min underbara lilla Happiness!
Lite orolig över om Lycka skulle hålla med mig, och hur hon skulle ta det hela var jag allt. Men det visade sig, tack och lov, vara en helt obefogad oro. Happiness fick ett varmt och hjärtligt mottagande och med öppna armar (tassar) lät Lycka Happiness flytta in :-)
I boken HUND. står det: De (kineserna) är som smågodis. När man väl börjat med en är det svårt att sluta. De blir fler och fler och...
Kanske stämmer det ;-)
Må så gott!
Så det blev så att jag återigen började mitt sökande efter en liten fyrbent vän. Precis som när jag letande efter Lycka, fanns det hur många hundar som helst, men ingen av alla dessa hundar kändes riktigt rätt. Tillslut började jag fundera över om det kanske kunde vara så att jag innerst inne inte kände mig riktigt redo för det stora nya som väntade med en hund nr två. Jag har ju aldrig tidigare haft den stora äran och förmånen att ha två hundvänner samtidigt. Jag fortsatte i o f att leta och titta runt lite, om och i fall att lixom. För om det var meningen skulle den rätta lilla fyrbenta vännen dyka upp tänkte jag. Men någon större förhoppning om att hitta det jag sökte hade jag egentligen inte.
Så en dag när Lycka och jag lekte lite passivitetslekar med störning bland folk, kom en kvinna fram och började prata med mig. För att göra en lång historia något kortare, men ändå förhoppningsvis begriplig, måste man här känna till och komma ihåg ordspråket "alla känner apan" (apan är typ jag då)
Utan att hon kände mig visste alltså den här kvinnan redan vem jag var innan hon kom fram till mig. Det visade sig att kvinnan hade en kull CC valpar som hon nu sökte kärleksfulla hem till.
Utan några större förhoppningar om att jag skulle finna min lilla fyrbenta vän (jag hade ju som sagt tittat och letat ett tag vid det här laget) åkte jag dit för att titta på de stiliga föräldrarna och söta valparna.
Och där var hon, min underbara lilla Happiness!
Lite orolig över om Lycka skulle hålla med mig, och hur hon skulle ta det hela var jag allt. Men det visade sig, tack och lov, vara en helt obefogad oro. Happiness fick ett varmt och hjärtligt mottagande och med öppna armar (tassar) lät Lycka Happiness flytta in :-)
I boken HUND. står det: De (kineserna) är som smågodis. När man väl börjat med en är det svårt att sluta. De blir fler och fler och...
Kanske stämmer det ;-)
Må så gott!
Kommentarer
Postat av: anna freddie å bilbo
Tack för att du delad med dig om hur du hittade Happiness! :)
Postat av: Nica
tog lite tid bara, men bättre sent än aldrig, eller vad det heter :-)
Postat av: anna freddie å bilbo
Helt klart värt att vänta på! :))
Trackback
