Lycka & Happiness

Som den lilla valp Happiness var när hon flyttade hem, visste jag att hon inte var helt och hållet rumsren. Jag visste oxå att hon inte var särskilt van att gå koppelpromenader. Jag visste även att hon hade en väldig pankifobi för trappor. Men jag visste inte att den rädslan sträckte sig så långt så att det inkluderade minsta lilla trottoarkant.
Jag visste inte att hon i all sin iver och glädje över allt roligt och spännande hon såg, lixom var tvungen att pysa ur sig små läten och gälla skall för att inte spricka av all den glädje och förväntan som bubblade upp i henne.
Jag visste inte heller om att hon var så pälsöm att hon pep bara av att se en kam eller borste...
Det har nu gått nästan två månader sedan det lilla glädjespridande energiknippet Happiness kom hem till oss :-)
Att det har gått så smidigt och enkelt med det mesta, är nog något som jag måste tacka underbara lilla Lycka för *L*
Som detta:
 Första natten vaknade Happiness varannan timme och tyckte att det var dax att gå upp och hitta på något roligare och mer fartfyllt än att sova. När hon den andra natten vaknade för andra gången, tittade Lycka trött på mig, sedan sa hon något på hundiska till Happiness som då la sig ner, suckade belåtet, somnade och sov gott hela natten.
Eftersom jag är väldigt dålig på just hundiska, vet jag inte exakt vad Lycka sa, men efter den natten har Happiness sovit sött hela nätterna igenom.
Jag är övertygad om att det även är Lycka som jag kan tacka för att Happiness trapp/ trottoarfobi nu bara är ett minne blott. För numer kan Happiness nämligen både se en trappa och gå upp/ner för trottoarkanter hur plätt lätt som helst! :-)
Rumsrenhetsträningen gick bra mycket snabbare och smidigare än vad jag trodde. Det har faktiskt inte hänt en enda liten olycka sedan sist ;-)
Även koppelpromenaderna går, allt som oftast, hur bra som helst nu :-)
Om jag skulle beskriva Happiness så skulle det bli så här ungefär, en otroligt varm och kärleksfull livsglad liten spelevink som är pratglad, envis och vet vad hon vill *L*
Men jag tycker nog ändå att hon pratar något lite mindre och kanske inte lika mycket och fullt så intensivt med precis allt och alla längre.
Det som är och kvarstår är detta med pälsen. Happiness är en liten valp full med mycket spring i benen. Att hon inte har någon ro att ligga stilla någon längre stund är inget konstigt alls.
 Under små, korta stunder får jag nu ytterst försiktigt borsta och kamma henne, så visst har det gått framåt massor även där! *L*
Men jag  vill inte att pälsvården ska vara något nödvändigt ont, utan en mysig gosstund!  Lycka älskar dessa stunder, men jag undrar lite smått om Happiness någonsin kommer att göra det. Hon kanske skulle trivas bättre i en något kortare frisyr...
Nu råkar jag tycka väldigt mycket om puff pälsen, så även fast jag tänkt tanken, är jag inte där riktigt  än.
Ja, ja tiden får väl utvisa hur det blir med ett ev frisyr byte. För det viktigaste för mig är defenitivt inte pälsen, utan att mina hundar mår och har det bra!




Må så gott!